Meningen med livet

Förklarat av Eliiza


Skapelsen är den absolut största och allomfattande källa till allt liv i hela Universum. Skapelsen genomsyras av och utstrålar oavkortat ren, evig, andlig energi. Skapelsen är liv och den ger liv, och den har en plan med allt naturligt existerande. Det högsta syftet med det mänskliga materiella/kroppsliga livet är att i vår tillvaro evolutivt skrida framåt mot ett liv i konstant fred, frihet, kärlek och harmoni med allt och alla där vi strävar mot allt högre nivåer. Människan skall således genom sitt liv förse sig med kunskap och visdom, inlärda från hennes och andras erfarenheter. Dessa när och föder människans ande, som således är hennes livskraft och hennes egentliga ”jag”. Näringen anden utvecklas av kallas sanning.
Det är således högst viktigt att inse att den mänskliga livsformen är en andlig varelse som går igenom serier av materiella liv (reinkarnationer) för att ge näring åt sin ande. Dessa liv sträcker sig igenom årmiljoner och årmiljarder.
När människan följaktligen dör passerar hon över medvetandets barriär, från det materiella över till det rent andliga, och kommer då i kontakt med kopplingen till själva Skapelsen, som alltså är källan till allt liv, och sanningen blir en del av henne. På detta sätt införlivas också all människans samlade kunskap och visdomen med Skapelsen själv. Eftersom man är bärare utav en andeform som är skapad av denna Rena Eviga Andliga Energi från Skapelsen, så har man också tillgång till kunskapen om Skapelsen genom sitt andliga medvetande när man så helst vill kännas vid det.

Den mänskliga evolutionen har alltså ett högre syfte. Den tjänar inte bara till att bringa mänskliga väsen till en högre kunskapsnivå och visdom genom att de för ett liv i harmoni med Skapelsens lagar och direktiv etc. Genom vår egen mänskliga evolution bistår vi samtidigt också Skapelsen med Sin egen utveckling. Universum/Skapelsen har således givit oss människor andeformer som är inriktade mot evolution, vishet och visdom för att Själv evolutionera. Precis som att människor och allt annat liv är i behov av evolutionärt avancemang så är Skapelsen, det Universella Medvetandet, också det. Universum/Skapelsen skulle således inte klara sig utan oss människor eftersom vi behövs för Dess Egen evolution. Men inte ens Skapelsen själv är perfekt, ty även Den måste evolvera för att nå högre nivåer av Sin Egen existens.

I evolutionen ligger således målet att nå den högsta möjliga mänskliga utvecklingen, men detta inkluderar även kärlek, harmoni, begåvning, kunskap, visdom och logik etc. Och för att nå sitt evolutiva mål behöver Skapelsen således mänskliga varelser, vilka når kunskaper och visdom och därigenom evolverar, under tidsrymder av miljarder år, till rena andeformer. Därefter fortsätter den andliga evolutionen av dessa till ännu högre former av existens, som sträcker sig genom den högsta andliga nivån, Petale-nivån, innan övergången åter in i Skapelsen, in i det Universella Medvetandet, inträffar. Därigenom i denna sammanslagning är den mänsklig-evolutiva cirkeln sluten och andeformerna blir åter ”ett" med Skapelsen. På detta vis skapar Skapelsen andeformer för att sedan återuppta dem då det evolverat genom det mänskliga livet och genom de andliga evolutionsnivåerna för att själv evolvera och utvecklas. Med detta är det även sagt att mänskliga varelser alltså inte bara existerar här på Jorden utan också på andra platser i Vintergatan och Universum.

Genom varje mänskligt/materiellt liv upphöjer således Skapelsen även Sin egen evolution med en liten bråkdel, och så fortskrider det med varje andeform som återträder in i Skapelsen. Tillslut avancerar Skapelsen in i nästa högre Skapelsenivå. Slutligen, efter synes för oss oändliga tidsrymder, fortsätter denna efterföljande Skapelse att evolvera tills den blir ett med det Absoluta Absolutum. Absoluta Absolutum är den absolut högsta nivå och all-omfattande form en Skapelse kan uppnå. Dock måste även det Absoluta Absolutum fortsätta Sin evolutionsprocess in i kronologisk ändlöshet.


Källa: FIGU.