Jmmanuels Liv
(Den person kyrkan kallar
”Jesus Kristus”.)
Jmmanuel (uttalas Immanuel) var en mänsklig varelse av kött och blod, alstrad av människor,
som levde och dog som alla människor gör. Genom hela sitt liv var Jmmanuel väl medveten om
sin riktiga far, vaktängeln Gabrjel, som även besökte honom och också undervisade honom vid
flera tillfällen. Jmmanuel delgav människorna tydligt denna vetskap att han avlats av modern,
jordekvinnan Maria, och fadern, guds vaktängel Gabrjel, efter guds, vaktänglarnas högste
ledares, bestämmelse. Under sin uppväxt utbildades Jmmanuel av Himmelens Söner i vetande och
visdom samt läran om Skapelsen. Tiden var nu inne för missionen att återigen profetiskt
sprida Skapelseläran bland Jordens människor.
Jmmanuels Sanna mission och budskap har missförståtts och förvrängts genom årtusenden.
Virriga argument likt "Eftersom Jmmanuel (Jesus) inte lyckades för 2000 år sedan så skulle
han inte klara av det nu heller, därför är det lika bra att han aldrig återföds." etc.
saknar fullkomligt grund och är helt förkastliga. Ty man måste vara införstådd med det
viktiga faktum att Jmmanuels andeforms budskap och mission nämligen sträcker sig många
tusentals år tillbaka och tusentals år framåt i tiden på vår planet. Vikten i hans läror,
likt profeterna före honom, handlade om det verkliga livets mening, Skapelsen och den eviga
Skapelseanden, som ger oss liv och är en del av alla människor, vilken är inordnad i lagen
om reinkarnation.
Dock visste han mycket väl hur människorna genom sekler och årtusenden skulle binda hans
läror till en påhittad falsk gudom och förvränga dem till religiösa föreställningar och
kulter. Likväl var hans inkarnation till fullo menad att fullföljas som bestämt för att
missionen skulle nå det förutbestämda syftet tusentals år in i framtiden. Jmmanuels
andeform, likt alla andra andeformer, faller inom lagen för reinkarnation och hans uppgift
var således inte att ställa allt elände på Jorden tillrätta genom endast inkarnationen
Jmmanuel. Denna illasinnade religiösa oreda som bringades oss jordemänniskor för nu ca
389000 år sedan, och som sedan dess manifesterat sig, vore rent utav omöjlig att reda ut på
blott en enda livstid för Jmmanuel. Hans uppgift var att, likt profeterna före honom,
fortsatt ingjuta läran om Skapelsen Dess Sanningar, Lagar och Logik samt reinkarnationsläran
och meningen med livet i människosläktena så att de alltmer vänds ifrån den religiösa
avgrund de förut var på väg emot och istället söker logiken och den Verkliga Sanningen.
Tiden närmade sig, således, då det inte skulle vara några, av människor, påhittade och
falska gudar på Jorden längre. Det var dags för jordemänniskan att lära sig oberoende och
upptäcka sin andliga förbindelse med Skapelsen. När Jmmanuel försökte att förklara detta,
upptäckte han att Jordens folk hade blivit vana vid att bli styrda av en sådan falsk,
sannerligen icke existerande, gud, och föreställningen om att ta eget ansvar över sina
liv skulle komma väldigt långsamt. De var ännu inte redo att frånsäga sig den förslavande,
underkastande och andligt stagnativa religionen och ta sitt eget ansvar för sin utveckling
och sitt andliga framåtskridande. Alltför många livsläxor skulle bli lärda genom kommande
årtusenden innan människorna verkligen skulle förstå Skapelsens läror som han delade med
sig av. Men ändå, trots det han såg och trots att han hade vetskap om framtiden, visste
han att hans liv var värt mödan då denna process var nödvändig för att hans mission
slutligen skulle uppfyllas på Jorden. Därmed skulle hans ord förmedla sanningen som skulle
bestå för all framtid. För så småningom skulle hans läror ännu en gång, i framtiden, nå
ytan, ackumuleras och tjäna som guide åt de som ärligt söker och är redo att ta det andliga
ansvaret att leda folket på Jorden in i fred och välstånd och i Sanning bringa den
mänskligandliga utvecklingen framåt.
En utav Jmmanuels speciella färdigheter var ju att se in i framtiden. Han var mycket
medveten om vad framtiden bringade med hans läror och hur människorna skulle tolka dem.
Han visste också att hans namn skulle bli ändrat, och att människorna skulle kalla honom
Guds Son i stället för att förstå att hans far var en himmelsk son, en vaktängel, som
var kött och blod precis som vi, dock med ett mycket högre vetande. Jmmanuel visste att det
skulle dröja ytterligare ca. 2000 år innan hans Sanningar skulle börja få ett kraftigare
fäste i människors medvetanden, likväl var han tvungen att fullfölja sin mission genom
livet han levde. Genom andens kraft och hans vetandes visdom, fann han viljan att uppfylla
sitt uppdrag att tillföra Jorden kunskapen om Skapelsen. Sannerligen var det så, att han
var mycket medveten om framtidens händelser, men han kände att han inte kunde göra något
för att ändra dem ännu. Läran skulle under århundraden och årtusenden ackumuleras och sakta
få gro och slå rot i människorna. Så var det förutsagt och så skulle det ske.
Jmmanuel var född till en mänsklig varelse och som sådan skulle han leva och fullborda sitt
uppdrag och sin mission genom årtusenden på vår planet. Kraften i hans ande kunde lätt se
in i framtiden och tillät honom att veta sitt öde. Den kommande händelsen av hans korsfästelse
kunde inte ändras ty detta var för honom förutbestämt. Händelsen skulle bara vara kroppslig
smärta och leda till djup medvetslöshet, som skulle bli skingrad av andens kraft. Han visste
att han som mänsklig varelse senare skulle få lida ödet av en naturlig kroppslig död vid
110-115 års ålder. Hans kropp skulle då vara mycket gammal, men visheten i hans ande skulle
vara oförstörd.
Enligt vår
kalender idag är Jmmanuels födelsedag
i verkligheten
den 3:e februari, inte 24:e december.